Det har varit ont om gott humör på SPÖ den här veckan, det kan väl ingen ha missat. Det är nästan tragikomiskt hur bräcklig jag är i detta nu. Fick utbrott på Viktor igår när vi storhandlade för att han gick ifrån mig och jag var tvungen att gå ända bort till frysdisken och leta eftern.
Storhandlingsfighten gick över rätt snabbt men idag var jag på krigsstigen igen. Det känns som om jag bara vill slå någon superduperhårt i magen för att agera ut allt. Det går ju tyvärr inte så jag åkte hem till Mallan och hon har faktiskt fått mig på bättre humör. Vi har bakat äppelpaj och kollat ifatt program som vi har missat på Play.
För att återkoppla till Jessicas inlägg om Gud och hela den biten så tror jag att det viktigaste är att man är tillsammans i allt elände. Man hjälper och stöttar så mycket man orkar. Tackar Guden för att jag har världens finaste vänner och familj *cry*.
/Johanna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar