Jag skrev igår att jag gillar Thorsten Flinck och sen dess har jag tänkt lite på varför jag gillar honom. Jag gillar oberäkneliga typer som säger precis vad som faller dom in utan att tänka på hur andra reagerar. För jag vill själv kunna vara så. Jag gillar när det är "hård jargong" (åh gud vad töntigt det lät) och när man kan håna varandra med kärlek. När vi träffar släkten hånas det fram och tillbaka. Jag skulle nästan bli ledsen om dom slutade håna mig. För det är sån kärlek bakom.
Min mormor var sån. Hon sa precis allt som hon tyckte till vem som helst. Helt opretentiös och osentimental. Himla fint.
Jag blir så obekväm i hem där det är tvärtom. För ett tag sen spelade jag wii balance board i en annan familj. Jag var så klart sämst, det var ju min första gång, men dom sa ändå att jag var duktig och hejade på mig fast jag bara hoppade några meter i backhoppningen. Och det är ju naturligtvis hur gulligt som helst men jag blev så obekväm och visste inte vad jag skulle säga.
/Malin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar