Ibland slår det bara helt slint i mitt huvud. Jag försöker kontrollera det, men ibland så blir jag bara så trött och skiter i allt på en gång. Som precis nyss till exempel när min plan för dagen gick i kras för att jag insåg att Malins skor som hon ska ha ikväll står hemma hos mig för att jag lånade dom för typ tre veckor sen. Naturligtvis tyckte Malin (med all rätt) att jag skulle gå hem till henne och lämna dom, men då fick jag psykbrytet och bara vände på klacken (haha) och drog samtidigt som Jessica försökte ställa allt till rätta med ett försiktigt "gott nytt år då..." och jag ba *ignore*.
Precis efter att jag gör sådär så skäms jag ju eftersom att jag vet att jag har fel. Men just i psykbrytstunden så är det så förbannat svårt att erkänna det. När det värsta hade blåst över (med en cigg och djupa andetag) så kom jag på Plan B och fick ringa och be om ursäkt. Och sen var det bortglömt. Tur att man har överseende vänner som ser mellan fingrarna ibland.
Något som är mindre tursamt är väl mina icke-existerande bakkunskaper. Vi får hoppas att herrskapet för kvällen också har någorlunda överseende med den saken.
/Johanna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar