Jocke

Hahaha @ malin. När hon skrev att hon skrek lite åt fjärrkontrollen för att den skulle fungera bättre kom jag att tänka på vår fågel Jocke. Det var en Nymfparakit som vi hade i princip under hela vår uppväxt i Svärtinge.

Vi misstänkte att Jocke var lite utvecklingsstörd för han var inte som andra Nymfparakiter, det kanske man blir i och för sig om man döps till Jocke även fast man är en tjej, men anyhoe. Förutom att han hade en tå (?!) för lite på ena foten så kunde han inte riktigt sjunga sådär fint som andra fåglar av hans art gjorde utan det var mer som en blandning av ett läte från en kråka, en fiskmås och en stucken gris.

Mestadels hade vi ju lärt oss att koppla bort det här ljudet när vi satt i köket och pratade men alltefter att jag och Malin blev mer högljudda så skrek Jocke alltid bara högre och högre. Vad jag och Malin gjorde då, kan tyckas lite idiotiskt såhär i efterhand, var att vi ställde oss på varsin sida av buren och skrek för full hals: "HÅLL KÄFTEN!!", "MEN TYST DÅ FÖR I HELVETEEEEE!!" osv osv för att försöka lugna ner fågeln. Det funkade aldrig för Jocke bara skrek högre och högre tills vi ställde in honom i mörkret i badrummet och då trodde ju han att det var natt så då blev det lugn och ro.

När vi sen flyttade till lägenhet i Eneby och hade grannar att ta hänsyn till, funkade ju inte riktigt den här taktiken så då sa pappa att han hade lämnat bort Jocke till en jobbarkompis som skulle ha honom i deras fikarum på jobbet. I bet ya he did, det brukar låta så när husdjur bara försvinner sådär plötsligt...

/Johanna