Sen tänker jag ett steg längre och tänker att de flesta föräldrarna gör precis så gott de kan. Ibland tar de till fultricks för att de helt enkelt inte orkar mer. Man får ju inte obegränsat med ork bara för att man råkat bli förälder. Pappa berättade för ett tag sen hur Farmor gjorde för att få honom att sova. Hon hotade med svarta gubben. Om Ghöran inte sov så skulle svarta gubben komma och ta honom.
En natt när Ghöran hade varit extra jävlig så klädde Farmor ut sig till svarta gubben. Svart rock, hatt, solglasögon och gummistövlar. Sen sov Ghöran. Så på så vis kan man ju säga att det fungerade.
Min mamma är förskolelärare. På en kurs som hon gick på så sa dom att om barnen hotade med att rymma hemifrån så skulle man inte säga "Ja, gör det då!" utan "Om du rymmer så kommer vi att leta efter dig enda tills vi hittar dig!" Jag rymde flera gånger. Nästan alltid till Stora Stenen. När jag tröttnade på att rymma och kom hem igen stod mamma oftast i tvättstugan och pappa klippte gräset. Ingen hade märkt att jag var borta. Fast jag hade tagit med mig proviant (mariekex och saft i pappas termos). Men eftersom ingen brydde sig så var det inget kul att rymma och jag slutade med det. Så det funkade ju också.
Jag har alltid vetat att mina föräldrar älskar mig över allt annat. Kanske inte över Johanna men lika mycket i alla fall. Det bästa som mina föräldrar har gjort är att göra mig självständig. Att man ska stå för det man tycker och inte ge sig. Jag tror inte att någon förälder gör allting rätt. Men lyckas man med ungefär hälften så tror jag att man har goda chanser att få okej vuxna barn. Det är vad jag tror, men vi får väl se hur det blir när jag får egna barn. Kanske kommer jag att kalla dom för pissapor när dom skriker på natten. Men jag kommer att älska dom över allt annat på jorden.
Är så jäkla tacksam för min underbara familj som alltid hjälper till, stöttar, älskar och stärker. Vad vore jag utan er?
/malin
så himla fint skrivet!
SvaraRadera