Jag vet att jag alltid mår så himla dåligt såhär års, det är liksom inget chockartat. Som om det inte spelar någon roll vad jag än gör, jag skulle kunna lägga mig på kontorsgolvet på jobbet och bara skrika åt alla att NU FÅR NI FAN HÅLLA KÄFTEN för att jag är så otroligt trött att jag inte orkar höra er mer. Jag är bara så trött på alltihopa. O inte spelar det någon roll att jag deppar över att det är mörkt, kallt, jävligt och hela skiten. Man vill ju aldrig bli en sån person som lever efter devisen "livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna du minns". Jag vill minnas dagar som passerar som många trevliga ögonblick när jag inte känner för att grina som en jävla bebis ca 90% av tiden. Den här veckan har jag gått runt i pyjamasbyxor under _varje_ ledig minut när jag inte jobbat. Planerar att fortsätta så om det här humöret inte höjs innan vi är inne i april.
Det är välla bara att bita ihop. Haha! Är det nåt jag gör så är det inte att bita ihop when it gets tough men men men men men men men men det går över. Hej då.
/Johanna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar