Hurtig much?

Det här kommer bli ett deppigt inlägg, det varnar jag er för redan nu. Fy tusan vilken mardröm jag hade imorse. Vaknade av att jag kippade efter andan och stortjöt helt hejdlöst. Det går ju liksom inte sudda bort bara sådär även om man har vaknat och insett att ingenting var på riktigt. Min kropp är väl så förvirrad både fysiskt och psykiskt kan jag tro. Dålig mat, löpning, cigg, gym, hur ska du ha det egentligen!!

Om en vecka är det dags för Tjejmilen! Alltså jag har alltid hatat folk som försöker peppa en till att träna genom att ba "man blir så pigg och du kommer orrka mycket meeeer!". Som om det skulle få en att orka börja nån himla stans? Blir väl fan bara tröttare och deppigare av att höra hur hurtiga alla andra är i sina liv..... ok, sidetrack. Skulle komma till att jag är en av dem nu! Jag är med i träningsklubben hoho! Har tränat kontinuerligt minst två dagar i veckan sedan i våras (med undantag för min semester). Vem hade trott att jag skulle va ute i Vrinnevi en fredagkväll och njuta av 7 km löpning? Nä precis, men så pigg och hurtig är jag nu så get used to it.

Håll tummarna för SPÖ nästa lördag. Först och främst, håll tummarna för att vi hinner fram i tid till loppet, vi har ett tight tidsschema. I andra hand, håll tummarna för att vi springer under en timme. Heja jippi heja!

/Johanna