Jag vet att jag inte är normal och att jag har lite konstiga idéer ibland.. Men nu ska ni få höra på gårdagens galenskap!
Sitter på spårvagnen på väg hem från banken i eneby. (åker aldrig kollektivtrafik i vanliga fall). Det kliver på 2 jättesöta tjejer som blänger lite lätt på mig. De börjar med att ge mig komplimanger för mina snygga glasögon (redan nu gillar jag dem skarpt ). De var amerikanare och pratade svenska jättebra. Vi börjar småprata lite. Sen kommer vi in på gud. Dom undrar om jag tror på gud!! Hm tror jag på gud?? Ja kanske säger ja. Vilken kyrka tillhör du? Eh s:t Johannes säger jag utan att veta. Dem undrar om jag går varje söndag eller bara till jul? Till jul säger jag (lögn)!!
Vi fortsätter prata om gud och tro. De säger att de har blivit kallad av gud att komma till Sverige/Norrköping/hageby kyrka. De ska sprida ett budskap och hjälpa människor.. Nu tänker jag, de är här för att hjälpa MIG! När jag kommer till min hållplats så går jag inte av, de känns oförskämt av avbryta vårt trevliga samtal. MEN efter ett tag när jag verkligen måste gå av så att jag inte hamnar i hageby, ber dem om mitt nummer. Jag kan inget annat än att ge dem mitt nummer. De säger att de hör av sig. OMG vad har jag gett mig in på, vilka är dem?
Efteråt så inser jag att jag inte skulle ha lämnat ut mitt nummer... Men men de är kanske dags att hitta en tro här i livet
// Jesan
de är säkert jehovas eller guds barn eller livets ord eller någon annan sekt. de kommer inte ge sig förens du är med i deras sekt och ger deras ledare massa cash. klart de är shyssta de är ju så de får nya medlemmar. inte nice.
SvaraRaderadet visade sig vara mormoner. jag tipsade jessica om att goggla, läsa valfritt forum och sedan återkomma till mormonerna om de känns lockande.
SvaraRaderamin gissning är för övrigt att missionärerna hade varit här bra mycket längre än två veckor och därför kunde mycket bra svenska. vi hade två killar under gymnasiet som kom och berättade om mormonerna sa exakt samma sak...
/johanna